Berg och dalbana

Så kändes det iaf för mig på fredag efter karusell åkande, att jag inte har lärt mig än efter 24 år att jag klara inte av att åka karusell, Min kväll blev då kort iaf, det vara bara att ta en taxi hem och gå och sova sen!!Men vi hade då super roligt på Sabinas och jonas inflyttningsfest, och ännu roligare hade vi på vägen in, trots sick sack gången och glaset i foten =) jag hoppas innerligt att det inte blir sista gången vi partajar tillsammans för jag har så himla roligt med er! Jag sitter just nu och ser en film som handlar om att vara lycklig, Men en fråga hur vet man att man är lycklig , kommer man nånsin bli det, Jag har trott många gånger att jag varit lycklig men som sen visat sig att det inte alls blir som man tänkt sig. Första gången var när jag träffade Per , då var jag helt säker på att det är så här det är att vara lycklig men jag vet inte rikigt om det visade sig att det var mannen i mitt liv och tyvärr visade det sig ganska fort, även om vi kämpade på i 5 år så funkade det helt enkelt inte. Dagen då william föddes , då jag fick upp honom på bröstet har jag aldrig känt sån förelskelse till nån i första ögonblicket. jag får fortfarande idag tårar i ögonen när jag tänker på hur mycke jag älskar denna lilla person. Nu är jag helt säker på att det var den lyckligaste dagen i mitt liv! När ska jag få hitta den lyckan med nån som man kan dela sitt liv med? kommer jag göra det, finns det nån där ute som jag är värd? Jag tror jag skulle behöva nån som kan hjälpa mig att hitta mig själv och att hjälpa mig i min kamp mot den här jäkla sjukdomen. tänkt om det skulle finnas ett piller att ta emot anorexi, då skulle jag göra det på en gång. Nej nu ska jag sluta fundera och tänka så mycke och betala lite räkningar och sen är det disken som väntar och så ska jag förhoppningsvis sova några timmar inatt.

Trött efter en lyckad helg

Senaste veckan har jag nog sovit ca 3 tim per natt så nu börjar det kännas i kroppen. all min vakna tid har gått åt till att jobba, fixa med saker till utställningen.Och nu är det bara sånt tråkigt kvar som sammanställningar och betalningar och lite av varje. Magen tar skada av all inre stress , den har inte funkat som den ska på väldigt länge, natten mot tisdag fick jag som att jag hade magsjuka. Samma skit som jag hade hela förra sommaren. Och jag vet ju innerst inne varför det blir så. Fast jag inte riktigt vill erkänna det....Nu har jag försökt att stämga av alla tankar och känslor och dylikt men det kommer ikapp. Att jag aldrig lär mig att ta tag i det på en gång istället för att skuffa undan det. Imorrn kommer mamma och brosan ner och ska vara med william eftersomjag jobbar kväll hela veckan. Plus att min lilla älskling har haft feber hela natten, vet ej varför , för han är inte förkyld eller nått sånt. Jag hoppas att det går över så han kan busa med mormor och morbror! Ska ta tag i mammas söndertuggade bil i veckan. Yambi har varit i farten och det är inte kul, det börjat ta på tålamodet nu. Jag vet inte vad jag ska göra! Nu ser jag framemot en roligt onsdag med party och utgång på 1906 tillsammans med Elle och Malin mesttroligt. kram på er!

Inget går som jag vill

Just nu känns det verkligen så ,motgångar hela tiden! Varför just jag är dom tankar som snurrar mest, är jag inte värd det? Jag trivs inte med mig själv, och det känns som att jag får bara bekräftelse på att jag inte duger som jag är, hela tiden. Det har varit en tuff vecka, dels så är det andra veckan i rad som jag inte får sova på nätterna, drömmer mardrömmar som tusan och vaknar allt som oftast mitt i en ångest attack, nästan varje natt är det nån i min omgivning som dör. Vad betyder det?Efter lite övertalning så hade jag festen som planerat på lördag om än det blev lite ändring på inbjudningar. Jag hade skit kul men jag blir tokig på mig själv när jag hela tiden går och jämnför mig med alla andra. Jag skulle helst av allt vilja ha en on och off knapp på alla tankar och känslor. Och efter allt som varit i veckan så trycker jag ner mig själv till forknölarna, varför kan jag inte bryta detta destruktiva beteende, det är ju inte mig det är fel på, ibland klickar det ju bara inte. Men det är väl kanske just därför det känns så jobbigt, från början fick jag bara en sån där känsla av att vi inte skulle umgås vid våran utställning och jag fick rätt, tyvärr! varför??? blir det alltis så här. Varför är jag så känslig??

En veckas semester

Har varit en hel vecka nästan i stugan. Det känns som en evighet även fast det bara är 5 dagar. Vi har haft ganska turmed vädret, har haft tre soldagar iaf sen har det regnat och blåst. Det känns som höst när det är sånt här väder. Har iaf hunnit med att kika på bilen. Tack Henke för hjälpen! han skulle vara så snäll och skulle svetsa läckaget åt mig men när han tog lös ljud dämparen så upptäckte vi att det går inte att svetsa den. Den var så sönder rostad att det gick att trycka genom ett finger uppe på den. Inte undra på att min bil har låtit som en raggar bil! så nu blir det shopping på biltema så fort jag fått pengar igen! Känner mig som en kyrkråtta. Jag är nog så pank som man bara kan vara. Måste fixa in mer kurser till skolan så jag får pengar från CSN. eller får och får jag lånar ju dom pengarna , så jag kommer ju måsta betala tillbaka dom så fort jag slutat plugga. Har iaf fått intygen för alla data kurser jag gått , ett mål nått på vägen.Sitter precis och ser ett program som försöker hjälpa en tjej med att få bättre självförtroende om sin kropp!! nått sånt skulle jag nog behöva. Jag är trött dygnet runt och det är inget bra tecken alls. Börjar känna att jag hamnat i nån negativ spiral.

Snälla

hjälp mig nån!!
Jag vill börja må bättre. Det är såna här gånger man inte vill vara själv.... För mycke tankar helt enkelt!