Berg och dalbana

Så kändes det iaf för mig på fredag efter karusell åkande, att jag inte har lärt mig än efter 24 år att jag klara inte av att åka karusell, Min kväll blev då kort iaf, det vara bara att ta en taxi hem och gå och sova sen!!Men vi hade då super roligt på Sabinas och jonas inflyttningsfest, och ännu roligare hade vi på vägen in, trots sick sack gången och glaset i foten =) jag hoppas innerligt att det inte blir sista gången vi partajar tillsammans för jag har så himla roligt med er! Jag sitter just nu och ser en film som handlar om att vara lycklig, Men en fråga hur vet man att man är lycklig , kommer man nånsin bli det, Jag har trott många gånger att jag varit lycklig men som sen visat sig att det inte alls blir som man tänkt sig. Första gången var när jag träffade Per , då var jag helt säker på att det är så här det är att vara lycklig men jag vet inte rikigt om det visade sig att det var mannen i mitt liv och tyvärr visade det sig ganska fort, även om vi kämpade på i 5 år så funkade det helt enkelt inte. Dagen då william föddes , då jag fick upp honom på bröstet har jag aldrig känt sån förelskelse till nån i första ögonblicket. jag får fortfarande idag tårar i ögonen när jag tänker på hur mycke jag älskar denna lilla person. Nu är jag helt säker på att det var den lyckligaste dagen i mitt liv! När ska jag få hitta den lyckan med nån som man kan dela sitt liv med? kommer jag göra det, finns det nån där ute som jag är värd? Jag tror jag skulle behöva nån som kan hjälpa mig att hitta mig själv och att hjälpa mig i min kamp mot den här jäkla sjukdomen. tänkt om det skulle finnas ett piller att ta emot anorexi, då skulle jag göra det på en gång. Nej nu ska jag sluta fundera och tänka så mycke och betala lite räkningar och sen är det disken som väntar och så ska jag förhoppningsvis sova några timmar inatt.