Anorexi nånting man får leva med men lära sig kontrollera!

Jag trodde jag hade kommit till den punkten att jag kan kontrollera min ätstörning men jag börjar undra! Jag tror jag tänker för mycke över saker och ting. Men den största boven i det hela är min självkänsla och självförtroende. Har alltid haft väldigt lätt för att jämnföra mig med andra och se dom som perfekt medans jag inte alls tycker om mig själv. Jag har ju levt med detta så länge ! jag vet inte varför man aldrig blir nöjd. Dom första åren har jag levt i förnekelse , jag har inga problem med maten , absolut inte. Jag har bara lätt för att bli smal. Att inte ens mina föräldrar har reagerat. När jag bodde hemma så lärde jag mig att ljuga som aldrig förr. När det var dags för middag så hade jag alltid ätit på skolan så jag var inte hungrig. Jag drömde om hur livet skulle vara om jag var perfekt som alla andra var och är i mina ögon. Det var som att spela teater, ju mer folk frågade , ju gladare var jag utåt sett. Men inerst inne så grät jag. Jag grät i min tysthet. Och lättare blev det inte av att jag var blyg och tillbakadragen. Blev retad i skolan och istället för att stå upp förmig själv så drog jag mig undan. Och det skrämmande med allt är att det finns ingen väg som är rätt, allas väg går åt olika håll men ibland så önskar jag att det fanns en instruktionsbok om hur man blir frisk och mår bra! Att få en komplimang ska man bli glad över men jag söker alltid en baktanke , som att man säger det för att vara snäll och för att man inte vågar säga som det är och vad man egentligen tycker. Jag läser mellan raderna på mitt eget sätt ! Frågan är ju bara kommer det alltid vara så här i perioder eller kommer jag lära mig leva med och bli helt frisk, kommer jag lära mig att tycka om mig själv. Kommer jag att kunna lita på att nån tycker om mig! så länge jag inte är trygg kommer jag aldrig att kunna vara trygg med nån annan. Det är inte lätt att leva med nån som inte tror på sig själv. Finns det nån där ute som kommer lära mig att tycka om mig själv! och även att kunna lita på vad andra tycker.....

Livet är ingen dans på rosor som jag skulle önska!