känner mig förvirrad, onyttig och trött

Jag vet inte vart jag ska börja, jag är så trött dygnet runt att jag blir knasig, så fort jag sätter mig ner så somnar jag. Jobbigt värre, måste vara från alla medeciner. Ibland önskar jag att dom här medecinera skulle gå på autopilot eller nått, iaf så jag skulle slippa glömma bort dom där jädrans pillren. >för så fort jag gör det så får jag sota för det dan efter, då kommer paniken i kroppen på en gång. Och det är inte kul alls.
Men jag måste ju ärligt säga att jag är hellre trött än att vara hyper, det finns inget jobbigare än när det springer och sprätter i hela kroppen man kan inte sitta still, man kan inte slappna av, och inte var själv heller för den delen, då blir det bara värre.
Nåja nog om det.

Jag är glad att jag har min älskade son och älskade hund vad skulle jag göra utan dom!!
Jag har kommit underfull med att jag behöver ju inte nån karl, jag har ju Yambi att mysa med på kvällen, Han ligger alltid där jag är , sitte jag i rummet då ska han helst sova brevid mig i soffan, är jag i sovrummet så ligger han brevid mig, eller han väntar tills jag somnat tills han kommer upp, i det läget så ä han inte så smart, jag har en 160 säng så han skulle ju kunna lägga sig i andra änden av sängen utan att komma åt mig eftersom jag vaknar ju oftast när han kommer upp, istället så lägger han sig då gärna på mig, eller alldeles kloss i mig. söta hund!

Samtidigt som jag trivs med livet som jag har nu så kan man ibland känna saknaden av det trygga livet, allt vad som innebär att vara en hel familj, ibland skulle jag vilja ha en fast punkt i mitt liv. Skulle vilja känna känslan av att vara lycklig i situationen, kunna känna att man är saknad av nån , att ha en varm famn att krypa ner i....
Ja ni förstår allt det där som man får med en familj.

jaja nu ska jag sluta fundera och svamla,
Ska se tv ett tag sen är det sängen som gäller,

kram på er!